Hantering av invasiva arter på återvinningscentralen

Alla växt-, jord- och rotdelar av dessa växter skall hanteras separat för att inte spridas vidare. Invasiva arter som till exempel björnloka, lupiner och parkslide sprider sig snabbt både via frön, rötter och växtdelar och kan orsaka stora skador på fastigheter, vattenledningar mm.

Omhändertagande

Invasiva växter får absolut inte lämnas i containrar för restavfall eller trädgårdsavfall (Trädgårdsris, Gräs & Löv) på återvinningscentralen eftersom vi krossar restavfall innan förbränning och det innebär risk för spridning av växtdelar.

Mindre mängd invasiva växtdelar (max 5 säckar) kan lämnas i särskild container på Boda eller Lusharpan återvinningscentral efter dialog med åvc-personalen. Växterna skall vara väl inplastade i dubbla säckar eller byggplast utan hål som har tejpats så att växtdelar inte kan spridas. Större mängder från företag och privatpersoner lämnas inplastat på Sobackens avfallsanläggning mot en mottagningskostnad, kontakta vågen på Sobacken före besök.

Behandling

Invasiva växter måste brännas i avfallspannor som ej kräver förbehandling eller krossning av avfallet. Vår panna kräver förbehandling, så förbränning sker i avfallspannor lämpade för denna typ av avfall.

Läs mer om invasiva arter på Naturvårdsverkets hemsida.

Parkslide, jätteslide och hybridslide

Parkslide är en stor 50-250 cm hög, flerårig, snabbväxande ört med ett bambulik­nande växtsätt. Den är ljust grön eller rödbrun, har stora ovala blad 5-15 cm och vita blommor, den blommar sent på sommaren eller tidig höst. Växten sprider sig via långa jord­stammar som kan bli 5-6 meter långa och växer ca. 1 meter per år. Rotsystemet utsöndrar ett ämne som är giftigt för andra växter. Delar av växten kan utvecklas till nya plantor och på så sätt sprids arten lätt vid flytt av jordmassor.
Parkslide kan sprida sig genom så små bitar som 0,7 gram, dessa kan växa upp till nya plantor.

Parkslide har en förmåga att överleva även när man försöker elda upp dem. Det är svårt att säkerställa att de minsta rotfragmenten bränns upp helt. De behåller sin livskraft under lång tid, troligen flera år.

https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/invasiva-frammande-arter/Arter/arter-som-ej-omfattas-av-regler/parkslide

Björnloka (jätteloka, bredloka eller tromsöloka)

Björnloka blir ofta 1–3 meter hög men kan bli upp till 5 meter. Bladen är oftast ca 1 meter breda. Den fem till tio centimeter tjocka ihåliga stjälken har tydliga längsgående räfflor med en gles och styv behåring, stjälken har ofta röda fläckar. Jättelokan påverkar den biologiska mångfalden negativt då den snabbt breder ut sig och kväver övrig vegetation. Den sprider sig med frön som till exempel blåser iväg eller finns i jordmassor som flyttas.

Jättelokan utgör även en hälsorisk då växtsaften hos arten i kombination med solljus skapar skador i form av blåsor och sår på huden. Använd därför alltid skyddskläder och skyddglasögon om växten behöver hanteras/flyttas/packas in.

https://www.naturvardsverket.se/vagledning-och-stod/invasiva-frammande-arter/bekampning-av-invasiva-frammande-vaxter-pa-land/bekampning-och-hantering-av-jatteloka

Gul Skunkkalla

Gul skunkkalla hör till kallaväxterna och har 30 till 150 cm avlånga, blanka blad med korta skaft i rosetter från jordstammen. Den kan växa i stora bestånd och blommar vanligtvis i maj med gula blommor. Blommorna har ett skålformat hölsterblad runt blomkolven. Hölsterbladet som lossnar en tid efter blomningen, kan bli upp till 45 centimeter och har grön spets. Kolven har små gulgröna blommor som luktar kvalmigt, men inte så illa som namnet kan antyda. Efter blomningen bildas grönaktiga bär på blomkolven.

https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/invasiva-frammande-arter/Arter/eu-listade-etablerade-arter/gul-skunkkalla

Lupin

Blomsterlupin kan bli 50 till 120 cm hög och bladen har långa bladskaft med 9-18 lansettlika småblad som är 7–15 cm långa och 1–2 cm breda. Blommorna sitter i en ensam lång klase som är 6 till 40 cm lång och har upp till 200 blommor. Blomfärgen varierar men är vanligen blå och rosa. Vita och violetta blommor är också frekvent förekommande.

https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/invasiva-frammande-arter/Arter/arter-som-ej-omfattas-av-regler/blomsterlupin

Jättebalsamin

Arten är en ettårig ört och har påträffats upp till 2,5 meter hög och blommar i juni–juli med stora rosa eller vita blommor. Jättebalsaminens frukter spricker upp och slungar ut fröna när de är mogna vilket bidrar till artens höga spridningsförmåga. Detta kan transportera fröna flera meter från moderplantan.

https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/invasiva-frammande-arter/Arter/eu-listade-etablerade-arter/jattebalsamin

Parksallat

Parksallat kan på kort tid bilda stora bestånd som ofta kväver annan växtlighet. Parksallat sprider både med frön och med hjälp av underjordiska utlöpare och bildar täta bestånd. De ljusgröna bladen växer fram på våren och under sommaren skjuter en hög blomstängel upp, med blålila, asterliknande blommor. Parksallatens blommor gör att den också misstas för cikoria, Cichorium intybus, som förekommer mest i södra Sverige.

https://www.land.se/tradgard/parksallad-sa-kan-du-vinna-over-mardromsograset/

Kanadensiskt gullris

Kanadensiskt gullris är en trädgårdsväxt som är vanlig på all slags kulturmark, som tomter, vägkanter, banvallar och liknande. Växten förväxlas ibland med höstgullris. Kanadensiskt gullris tränger undan andra konkurrerande arter genom att skugga samt utsöndra giftiga ämnen genom rötterna. Honungsbin föredrar att samla pollen från kanadensiskt gullris framför många andra inhemska växtarter, vilket kan medföra att dessa förblir opollinerade.

https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/invasiva-frammande-arter/Arter/arter-som-ej-omfattas-av-regler/kanadensiskt-gullris

Kontakta oss på Kundcenter

020-97 13 00

Måndag–fredag: 07:30-15:00 (lunchstängt 12:00-13:00)

Felanmälan för fjärrvärme, fjärrkyla, biogas, vatten och avlopp kan göras på telefon dygnet runt.